Publicerades: 1972
Sidor: 192
Innehåll: Sommarboken handlar om tre människor som bor på en vacker ö i skärgården: Sophia, hennes pappa och farmor. Det är mest av allt en berättelse om vänskapen mellan en mycket gammal kvinna och en mycket ung flicka. Deras vänskap över generationsgränserna är lika stark och intensiv som en sommar i skärgården kan vara efterlängtad. Sommarboken en glad och varm bok fylld av livskänsla.
Min mening: Boken var precis som titeln säger: en somrig bok. Lugnt och tyst, sen upphetsande och spännande. Jag gillade den där blandningen. Ibland blev det tyvärr lite långtråkig, eftersom kapitälerna började intressant, sen kom en beskrivning av naturen och plötsligt händer det någonting. Tyvärr följer de flesta berättelser den här schemat.
Förhållanden
mellan Sophia och hennes farmor är ganska speciellt. Varken min farmor eller
min mormor var/är så här och jag älskar dem, men jag tycker att Sophias farmor
är en riktig bra person. Hon tycker inte om andra människor och hon föredra att
läsa eller sover. En sånt mormor/farmor vill jag bli en gång.
Sophia kan vara
lite ansträngande, tror jag. Visst, hon är ett barn och kräver uppmärksamhet,
men det skulle vara för mycket för mig. Hon är en stor motsats till hennes
farmor, men det finns så mycket som de kan uppleva tillsammans.
Pappan var lite
konstigt. På boken och i förordet står det att boken handlar om en liten familj
som består av Sophie, hennes pappa och hennes farmor. Men jag är inte säkert om
pappan är verkligen en stor del av familjen. Han jobbar nästan hela tiden (vad
får vi inte veta) och gillar blommor. Det är allt. Han verkar inte vara där på
riktig och tyvärr problematiseras det inte riktig. Farmorn tar bara över
mammans ”uppgift” och så är det bara en vanligt rollfördelning. Lite synd om
det.
Ändå var det
spännande att följa Sophies och farmorns äventyr. Till och med kändes det som
om det hade blivit sommar, fast det var bara April. Jag saknade sommaren efter
bokens slut. Det var som om jag hade varit på en finsk ö och måste lämna den nu
för alltid.
No comments:
Post a Comment