{Swedish} Udda verklighet - Nene Ormes (De sära #1)

Jag önskar att jag hade inte köpt den...

För fans av: City of Bones - Cassandra Clare, Straßensymphonie - Alexandra Fuchs
Publicerades: 2010
ISBN: 9789173551403
Sidor: 254
Goodreads

Baksidestext: I en dröm ser Udda en kvinna som flyr för sitt liv i spårområdet vid Malmö Central. I jakten efter sanningen bakom drömmen försvinner Uddas vän Daniel spårlöst och när Udda tvingar sig ner i gångarna under spårområdet för att leta efter honom hittar hon en annan verklighet, långt ifrån det vardagliga livet i Malmö. Här finns de Sära - hamnskiftare, gudinnor, orakel och annat - rivaliserande grupper som är mycket, mycket angelägna om att vinna över henne till sin sida. Uddas gåva att sanndrömma att hon är andra människor och veta vad de tänker är ett hot men lika mycket en möjlighet att kunna påverka framtiden.

I en dröm ser hon Daniel i händerna på en sadistisk varelse som förtär människors minnen som livselixir. Med hjälp av sin nye vän Hemming färdas hon genom rum och tidsepoker hon inte anade fanns för att hitta ett sätt att rädda Daniel medan han fortfarande är i livet.

Udda verklighet är något så ovanligt som en svensk urban fantasy. Här lever Sära, mitt ibland de Ordinära, med sitt eget rättsystem, interna stridigheter och med det ständiga hotet att bli upptäckt.

Nene Ormes debuterar med en roman som utspelas i, över och under Malmö, där hon också bor.

Mening
Cover: Ingenting speciellt, men inte dåligt heller. Det känns bara som om jag har redan sett den förut. Jag tycker inte om hur "UDDA" är skriven här. Det finns redan så mycket på covern och sen har titeln såna krumelurer. Vad som fick mig köpa boken var de svarta sidor (alltså bara randen är svart).

Innehåll: Jag gillade huvudkaraktären Udde inte alls, tror inte att vi skulle ha blivit vänner. Hon är inte sympatisk (kanske ska hon inte vara det, men det tror jag inte), är långtråkig och tycker bara synd om sig själv. Hon var ingen bra hjälte och när hon började drömma igen ville jag bara kasta ut boken ur fönstret.
Hennes vänskap med den där tjejen (har glömt hennes namn) verkar så fake. Som om de var bara bekantar och är tvungen att umgås men egentligen hatar de varandra.
Och sen är det där med Daniel. De är "bara" vänner. Mhm. Mår de bra i varandras friendzone? Det är ju uppenbarligt att de har romantiska känslor för varandra och dessutom beter de sig som ett par som har varit ihop i flera år.

Det pågår så mycket i en bok som har inte ens 300 sidor. Först dröjer sig berättelsen, Udda har bara konstiga drömmar, hon och Daniel försöker hitta orsaken och han försvinner. Tills där var det inte ens så dåligt. Men sen gäller det bara att rädda Daniel. Okej, det är viktig för henne och hennes fel, men ändå fanns det så många möjligheter för nånting annat. Och sen händer allt på kanske hundra sidor. Hon träffar Hemming, en mysteriös, snygg man förstås, sen hamnskiftare, en gudinna (? Det förklaras aldrig), en vampyr som behöver minnen och känslor istället av blod, en konstig tjej och sen reser de till och med genom tiden. Och förstås finns det en kärlekstriangel. Vad fan? kan jag bara säga då.
Men slutet är verkligen det värsta. Plötsligt kan hon, som har bara psykiska krafter, besegra skurken genom att slå honom vettlöst. Seriöst, har ingen nånsin tänkt på det? Igen: Vad fan? Och i sista kapitlet eller kapitlet innan den upptäcker Udda i en mening att hennes psykolog visste hela tiden om de sära. Hon funderar inte ens om det. Hela historien skulle inte ha hänt, om hennes psykolog bara sa att hon är sär. En gång till: Vad fan?

Stil: I nästan varje kapitel fanns det stavningsfel, några ord var dubblat och en gång saknades en prick efter en mening. Därför undrar jag om någon har ens läst texten innan den publicerades.

Boken är som alla värsta drag av Urban Fantasy noveller. Det ska vara mörkt och mystisk (antar jag), men istället blev det långtråkigt och det fanns ingenting nytt. Faktiskt kändes det som om jag har läst allt förut, fast det var bättre gjort.
Det är tydligt att författarinnan inte planerade särskilt mycket. Vi får veta nästan ingenting om de sära och rådet, bara därför att inte ens Hemming vet mycket. Han är för helvete en av dem! Ska det bara låta mystisk eller finns det verkligen ingenting? Hur som helst, jag bryr mig inte. Just nu är jag bara glad att boken var inte längre för jag skulle inte ha orkat det.

Min slutsats: Man missar ingenting om man inte läser boken.

Min värdering: 2/5 knappar

{Swedish} En man som heter Ove - Fredrik Backman

Ni kommer att gråta och skratta samtidigt!

För fans av: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson
Publicerades: 2012
ISBN: 9175031744
Sidor: 348
Goodreads

Baksidestext: Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

 

Mening
Cover: Den passar (som Min mormor hälsar och säger förlåts cover) perfekt till boken. På botten ser man till och med alla saker som han försöker ta livet av sig. Saaben och katten får förstås inte saknas.

Innehåll: Jag hade inte läst boken än när jag såg filmen, men jag hade den reden på min bokhylla. Två år sen köpte jag boken tillsammans med Min mormor hälsar och säger förlåt vid flygplatsen därför att jag hade några kronor kvar och jag hörde att de var bra. Alltså dåligt var båda inte, men i En man som heter Oves fall tyckte jag bättre om filmen.

Ove har aldrig haft det lätt i livet. Han kom från en fattig familj, förlorade sina föräldrar och sitt hus, sen sitt jobb och när han äntligen hade Sonja, blev det inte lättare ändå. Man skulle tro nu att boken är ledsam och tråkig. Jo, det är det också, men det finns också mycket som man kan skratta om. Boken har någon slags komedi. Det är bara så som livet är ibland.

Speciellt i filmen påminde Ove mig mycket om min farfar, som också dog en kort tid efter min farmor. Det fick mig ännu mer att gråta. Jag tror att det är sant vad de säger: Kvinnor överlever deras män, men män kan inte leva utan deras kvinnor.

Stil: Här skulle man inte förvänta sig lätt underhållningslitteratur. Boken får en att fundera mycket om livet och döden. Jag tycker att boken är bra som det är, men för mig fanns det för mycket prat om bilar och det var ganska långtråkig när han bråkade med sina grannar.

Jag är inte säkert om jag vill läsa fler av Fredrik Backmans böcker. Kanske om jag hamnar på en svensk flygplats med några kronor kvar...

Min slutsats: Bättre än Min mormor hälsar och säger förlåt. Definitivt värd att läsa!

Min värdering: 3/5 knappar

{Swedish} Röd måne - Elisabet Nemert

Om häxor och drottningar...

För fans av: Outlander - Diana Gabaldon
Publicerades: 2013
ISBN: 9789187319891
Sidor: 385
Goodreads

Baksidestext: Månen lyser flammande röd den frostiga höstnatten. Året är 1626 och Ingrid Ingemarsdotter rider i sporrskräck mot sitt hem, gården Näs nära Skokloster. Röd måne är ett djävulstecken, ett lockrop från den onde själv. Då vill man vara inomhus om man är rädd om sin själs salighet.
Plötsligt bryts tystnaden av hjärtslitande gråt och trots sin oro stannar Ingrid till vid vägkanten. Där finner hon ett övergivet nyfött flickebarn. Ingrid förstår att en olycklig kvinna har tvingats lämna barnet åt sitt öde och hon tar med sig flickan hem. Trots efterforskningar i bygden lyckas man inte hitta modern och ryktet går att hon är trollens bortbyting. Men Ingrid tar henne som sin egen dotter och döper henne till Indra.

Ingrid som är läkekvinna skänker Indra all sin kunskap om de olika växternas botande egenskaper och redan som liten hjälper Indra sin mor i arbetet med de sjuka som söker hjälp. När Ingrid upptäckter att Indra har läkande händer måste det förbli en hemlighet.
När häxjakten sprider sig över landet drabbas även Skokloster och Indra tvingas fly till Stockholm.

Röd måne är en romantisk och fängslande roman om livet i 1600-talets Sverige, om drottning Kristina och den jämnåriga Indra och om hur ödet låter deras vägar korsas.

Mening
Cover: Den är helt okej, men - som jag sa förut - jag tycker inte om böcker med ansiktena på dem. Dessutom är Indra ett barn i första hälften av boken. Vilket hus ska det där i bakgrunden vara? Näs? Indras hus i Stockholm? I alla fall ingenting som jag hade föreställd mig. Och vad är det med slaktfältet där nere? Det finns ju knappt två kapitel i boken som utspelar sig där. Allt som allt är det för många grejer på covern.

Innehåll: Boken fick jag redan två år sedan, jag valde den ut ur flera andra böcker. Delvis därför att de andra böcker tycktes inte vara min smak och delvis därför att baksidestexten tilldrog sig mitt intresse. Och kanske var det också covern, men bara lite. Som sagt, det passar inte perfekt till innehållet.
Jag har absolut ingen aning varför det tog mig så länge att faktiskt läsa den. Det fanns bara alltid andra böcker som såg mer spännande ut. Jag ångrar inte att jag valde den ur alla böcker, för jag njöt ganska mycket av den.

Det pågår så många saker här. Det finns kärlek, häxor, spänning, till och med drottning Kristina dök upp ibland. Hon är en väldigt fascinerande historisk personlighet och jag skulle gärna ha läst mer om henne. Jag tycker att författarinnan beskrev hennes karaktär ganska passande. Med säkerhet har hon gjort mycket efterforskning. Det var också en bra jämförelse mellan drottningen, som har så många privilegier, och en ung kvinna som kämpar hårt i livet.

Stil: Boken är i allmänhet bra skriven, men ibland är det inte särskilt spännande. Om häxor har jag läst mer uppskakande böcker. Ingenstans står det var Indras mysteriösa krafter kommer ifrån och om det finns fler som också har liknande krafter. Jag hade gärna haft en förklaring.

Indra var ingen dålig huvudkaraktär, men det fanns så mycket som hände till henne bara på slump. Det gör boken lite mindre trovärdig.
Jag gillade ändå att det fanns så många starka kvinnor här. Det var bara så plötsligt att Eva dök upp, Indra litade på henne utan tvivel och Eva tog ansvar om henne utan att tänka. Det är en av dessa slump.
Indra ville inte ge upp hennes självständighet och när han (jag har helt ärligt talat glömt hans namn) frågade henne, om hon ville gifta sig med honom, visste jag inte hur jag skulle ha bestämt mig.

Indras historia drar sig över många år (kanske 25 eller nånting) och allt skulle inte ha passat in i bara en bok. Ändå var det synd att berättelsen hoppar över viktiga händelser. Till exempel, hur det gick till att hon började ett förhållande med den där adliga unga mannen (hans namn har jag också redan glömt).

Min slutsats: En ganska fin historisk novell med lite fantasy.

Min värdering: 4/5 knappar

{Swedish} Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman

En anmärkningsvärd flicka och hennes egensinnig mormor

För fans av: En man som heter Ove - Fredrik Backman
Publicerades: 2013
ISBN: 9137140558
Sidor: 447
Goodreads

Baksidestext: Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är också Elsas bästa, och enda, vän.

Så när Elsa strax innan mormor dör får en serie brev, där mormor ber människor hon gjort illa om ursäkt, blir det början på det största äventyret. Det leder till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar, men också sanningen om en mormor olik alla andra.

Min mormor hälsar och säger förlåt berättas med lika stort hjärta som komisk träffsäkerhet. Om livet, döden och en av de viktigaste mänskliga rättigheter som finns: Rätten att få vara annorlunda.

Mening
Cover: Bilden passar perfekt till titeln och innehållet. Det finns många saker som dukar upp i berättelsen: Gryffindor halsduken, breven, Vännens fotspår... Jag är faktiskt ganska förtjust i den.

Innehåll: Jag gillade Elsa och mormorn redan i första kapitlet. Baksidestexten säger redan allt. Elsa är inte som andra barn i sin ålder, hon är mycket smartare och vuxnare. Det finns nästan inget ämne som hon har inte kollat upp på Wikipedia och dessutom är hon en stor Harry Potter fan (därför har hon alltid sin Gryffindor halsduk på sig). Klart att jag gillade henne. Hon påminde mig mycket om mig själv när jag var ett barn. Jag var en jättestor besserwisser (okej, det är jag fortfarande...) men jag hade ingen Wikipedia.
Hennes mormor är inte heller som jämnåriga. I hennes ålder sitter de flesta kanske bara hemma och sticka tröjor osv. åt deras barnbarn (mitt dröm!). Men hon tänker inte sitta stilla och har alltid tokiga idéer i huvudet. Nej, det blir säkert inte långtråkig med henne. Hon är Elsas bästa vän och hjälper henne genom svåra tider. Hon vet alltid hor hon kan uppmuntra Elsa. Jag var ganska förstört när hon dog.

Tyvärr blev berättelsen efter hennes död lite långtråkig. Det handlade bara om hennes brev (ja, det antydas i titeln, men ändå) och om andra boende i huset. De var också roliga ibland, men jag brydde mig inte så mycket om den. Speciellt Vännen och Monstern.

Stil: Författarens skrivstil är bra, men ingenting speciellt. Ibland tyckte jag att några scener var för utdragna. Till exempel berättelser om landet-nästan-vaken. De störde läsflöden och jag hoppade nästan över dem. Ändå tycker jag att det var söt att Elsas mormor hittade på så många berättelser och en hel värld. Kanske var hon bara galen och fantiserade om detta. Hur som helst. Hennes fantasihistoria kunde ha varit lite kortare.

Det var intressant att ser världen igenom ett barns ögon en gång till. Det fanns mycket i vuxenlivet som kändes löjligt ur Elsas synhåll. Jag fick att inse att hon har faktiskt rätt. Förstås var det överdriven i boken och de andra som bor i huset är ganska stereotypisk, men det fick mig att tänka.

Min slutsats: En jättefin novell som får en att gråta och skratta.

Min värdering: 3/5 knappar

{Swedish} Odinsbarn (Korpringarna #1) - Siri Pettersen

Helt unik och fängslande!

Svensk översättningen från Norska.

För fans av: nordisk mytologi
Publicerades: 2013
ISBN13: 9789132164859
Sidor: 662
Goodreads

Baksidestext: Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.

Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna ...

Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna, en spektakulär fantasyberättelse med rötter i den nordiska mytologin och är den första av tre böcker i serien Korpringarna. Det är en episk och våldsam uppgörelse med främlingsrädsla, blind tro och ärelystnad. Boken har blivit en sensationell succé i hemlandet Norge där den hyllats för sin originalitet, sitt språk och sin intrig.

Mening
Cover: Jag tycker inte så mycket om den därför att bilden ser lite äckligt ut. Den påminner först mer om en skräcknovell. Men på andra sidan passar det verkligen bra till innehållet. Trots allt gillar jag att det står i centrumet och allt annat är ganska rätt och slätt.

Innehåll: Rätt från början blev jag ganska fascinerad av världen som Siri Pettersen har byggd. Det är tydligt att hon fick mycket inspiration av den nordiska mytologin (och alla som känner mig vet att jag tycker om det). Men det finns också så mycket här som är ganska unikt. Hon måste ha investerad mycket tid i detta.

Hirka är en bra huvudperson, jag gillade henne verkligen och är ganska nyfiken hur hennes historia kommer att fortsätta. Det är helt klart från början att hon är ett odinsbarn, men det blev dock ganska spännande när de andra fann ut vad hon egentligen är.
Det finns så många orättvisheter mot henne i boken. Oftast tyckte jag bara synd om henne. Allt hon ville var bara att leva i samhället, att vara en bra person och att hjälpa andra. Hennes "adoptivfar" älskade henne så mycket, det syntes verkligen. Han var en lika osjälvisk person som Hirka, fast han verkade att inte tycka så mycket om folk.

Jag visste att nånting var fel med rådet redan från början. Det är oftast så i fantasy genren. Men jag tyckte ändå om hur författarinnan satte detta i verket. Urd var en intressant karaktär, precis som Ilume och Ramoja.

Stil: Siri Pettersen berättar på ett spännandet sätt, men efter ungefär 60 sidor blev jag tvungen att låta boken ligga ett tag. Det var bara så att den svenska utgavan som jag äger är en stor pocketbok och ganska tjock. Jag kunde inte ta boken med mig så ofta som jag ville, tyvärr. Dessutom läste jag boken för min MA uppsats och för detta måste jag antecknar mycket och använda post-its och läsa boken i lugn och fred. När jag äntligen fick mer tid att läsa den hemma, dröjde det ändå ganska länge tills jag avslutade den. Det vill säga, berättelsen är spännande, men man behöver mycket tid för  hela boken.

Jag kan inte säga så mycket om språkstilen därför att jag läste den svenska översättningen. Jag kan faktisk läsa norska men det tar jättelänge, så om jag hade gjort det vore jag ännu inte färdig med boken. Men svenska är inte så långt bort från norska, alltså finns det förmodligen ingen stor skillnad.

Min slutsats: Nästa gången jag kommer till Sverige ska jag i alla fall köpa del 2 och 3 i serien! Vad synd att boken har inte än blivit översättad till fler språk som engelska eller tyska. Jag är helt säkert att det skulle bli en ännu större succé!

Min värdering: 4/5 knappar

{Swedish} Sommarboken - Tove Jansson

För fans av: Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backmann
Publicerades: 1972
Sidor: 192

Innehåll: Sommarboken handlar om tre människor som bor på en vacker ö i skärgården: Sophia, hennes pappa och farmor. Det är mest av allt en berättelse om vänskapen mellan en mycket gammal kvinna och en mycket ung flicka. Deras vänskap över generationsgränserna är lika stark och intensiv som en sommar i skärgården kan vara efterlängtad. Sommarboken en glad och varm bok fylld av livskänsla.


Min mening: Boken var precis som titeln säger: en somrig bok. Lugnt och tyst, sen upphetsande och spännande. Jag gillade den där blandningen. Ibland blev det tyvärr lite långtråkig, eftersom kapitälerna började intressant, sen kom en beskrivning av naturen och plötsligt händer det någonting.  Tyvärr följer de flesta berättelser den här schemat.

Förhållanden mellan Sophia och hennes farmor är ganska speciellt. Varken min farmor eller min mormor var/är så här och jag älskar dem, men jag tycker att Sophias farmor är en riktig bra person. Hon tycker inte om andra människor och hon föredra att läsa eller sover. En sånt mormor/farmor vill jag bli en gång.

Sophia kan vara lite ansträngande, tror jag. Visst, hon är ett barn och kräver uppmärksamhet, men det skulle vara för mycket för mig. Hon är en stor motsats till hennes farmor, men det finns så mycket som de kan uppleva tillsammans.

Pappan var lite konstigt. På boken och i förordet står det att boken handlar om en liten familj som består av Sophie, hennes pappa och hennes farmor. Men jag är inte säkert om pappan är verkligen en stor del av familjen. Han jobbar nästan hela tiden (vad får vi inte veta) och gillar blommor. Det är allt. Han verkar inte vara där på riktig och tyvärr problematiseras det inte riktig. Farmorn tar bara över mammans ”uppgift” och så är det bara en vanligt rollfördelning. Lite synd om det.

Ändå var det spännande att följa Sophies och farmorns äventyr. Till och med kändes det som om det hade blivit sommar, fast det var bara April. Jag saknade sommaren efter bokens slut. Det var som om jag hade varit på en finsk ö och måste lämna den nu för alltid.

 

Min värdering: 3/5 knappar

{Swedish} Om du såg mig nu (En sekund i taget #4) - Sofia Nordin

För fans av: The Hunger Games - Suzanne Collins, The 5th Wave - Rick Yancey 
Publicerades: 2017 (Rabén Sjögren)
Sidor: 181

Innehåll: Vad kan jag säga?
Det var skolfest. Alla dog.

Alla utom jag och Bianca och Sandra och Lukas.
Och Lukas, han dog ändå. Sen.

Det började bra. Perfekt till och med. Jag hade en ny, snygg skjorta. Ett stänk parfym. Kände mig som en vinnare, såg ut som en vinnare, luktade som en vinnare. Alla skulle dit, inklusive varenda tjej jag gillade. Så vad kunde gå fel?

Bara precis allt.

Allt kunde gå fel. Som att jag överlevde, till exempel. Jag tror alla som klarade sig från febern fattar vad jag menar.

En mystisk feber har dödat större delen av mänskligheten, de enda som tyckts klara sig är barn och unga. Samhället har brutit samman och Esmael är en av de få som överlevt. Esmael dök upp i tredje boken, det var hos honom och hans två kompisar som Ella och Nora flyttade in. Men Ella sticker, och Esmael sticker efter henne. Han är ju kär i henne.

Om du såg mig nu är den spännande, fristående fortsättningen på kritikerrosade En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Sofia Nordin beskriver en postapokalyptisk verklighet där ingenting är som det brukar, samtidigt som de få människor som finns kvar har precis samma känslor och tankar som du och jag.

Min mening: Det här innehåller en massa spoilers, sorry.
Jag känner mig bedragen. Det var inte vad jag förväntade mig.  Samtidigt var det precis som resten av serien. Skriven i samma stil, samma slags spänningen (det vill säga: inte särskilt spännande) och samma slags huvudkaraktär. Hedvig, Ante och Ella var tre helt olika personligheter, men Esmaels synhåll kunde också ha varit Antes. Det syntes som om de bara tänker på tjejer och har stånd hela tiden. Ja, jag fattar att de är typ fjorton eller femton och är fortfarande tonåringar, fast världen går sönder och nästan alla människor har dött. Det blir bara långtråkig efter ett tag.
Esmael verkade som en intressant karaktär i tredje boken och här som en hel annan person. Han er helt besatt av Ella och blir regelrätt galen på grund av det.
Jag förstår fortfarande inte varför han tyckte så mycket om henne. Hon gjorde ju aldrig nånting för honom. Tvärtom, hon fordrade bara hela tiden och hade en talang för att förvrida sanningen som den passar bäst för henne.
Esmael är självklart inte helt oskyldig i det hela. Han betedde sig som en stalkare, senare som en hemsk psycho. Jag menar, han SKÖT på de andra och några dagar efter händelsen kommer Ella och låtsas som om ingenting har hänt. Jag vore lifsrädd i hennes situation och skulle aldrig gå till Esmael ensam. Vem vet vad han kunde ha gjort?
Jag väntade för en stor "Boom" på slutet, men det kom aldrig. Esmael blev bara plötsligt som förut (= Ella säger någonting och han lider som hunden han inte ville vara fast han är det). Visst, att Ella är gravid är en överraskning, men en sånt som är med i Top 10 av de mest irriterande överraskningar i böcker och filmer (strax efter situationer av typ "Luke, I am your father"). Jag är bara glad att de blev inte ihop igen, jag har bara ett problem med att Ella inte vet vem fadern till barnen är och tydligen sa ingenting till Ivar och Linus.
Det är okej att de åker tillbaka till gården, men det är väldigt dumt att det bara slutar där. Det måste ju har hänt en massa saker sedan Ella lämna dem. De har till och med hittat åtminstone en kille till. Är det inte ens värd ett enda kapitel där de berättar vad som har hänt? Författaren sa att hon lämnade slutet så minst öppet som möjligt. Hur kan det vara mer öppet? Jag kan tänka på åtminstone hundra bättre lösningar.
De öppna trådar kunde fylla en hel bok. Vi vet fortfarande inte vad grunden för febern är (okej, det är nånting jag kan leva med), hur det ska bli med Ellas barn och en massa andra saker. Jag fattar att Sofia Nordin vill inte skriva sådana böcker i all evighet för det finns säkert många fler historier. Men hur man kan sluta så här förstår jag verkligen inte. Därför känner jag mig bedragen.
Trots all kritik är boken bra skriven och är lätt och snabbt att läsa.  

Min värdering: 2,5/5 knappar

{Swedish} Hertha - Fredrika Bremer

För fans av: Selma Lagerlöf
Publicerades: 1856
Sidor: 408

Innehåll: Romanens huvudperson, den sturska unga kvinnan Hertha, lever i ett hem dominerat av en tyrannisk far. De bor i en patriarkal småstad kallad Kungsköping; ett Sverige i miniatyr. En natt utbryter en brand som hotar att ödelägga hela staden. Branden blir en händelse som avslöjar invånarnas rätta ansikten och det svenska samhällets inskränkthet. Under räddningsarbetet arbetar dock för första gången stadens kvinnor och män, fattiga och rika sida vid sida. Det gamla har brunnit ned och något nytt kan byggas upp. Hertha blir här en drivande person och i stadens nya tillvaro efter branden lovas kvinnorna en nyckelroll, i detta hopp ligger romanens utopi.

Min mening: Det här var bättre än jag tänkte! Här fanns det en massa av intressanta kvinnofigurer och också några intressanta män. Men det var ju en viktig bok för feminismen i Sverige, så därför är det självklart och bra att handlingen fokuserade sig på dem. Hertha hade ingen lätt ungdom och jag tyckte synd om henne hela tiden. Trots allt kämpade henne emot det och drömde om en bättre framtid. Annars skulle hon blivit som sin syster Alma, tror jag. Jag led med henne och i slutet av boken grät jag nästan två gånger.
Hertha kämpade inte bara för sig själv utan också för alla kvinnor och den tanken drar sig genom hela boken. Slutligen hade boken verkligen en påverka på samhället och flera saker skulle inte ha skett utan den.
Tyvärr fanns det många kapitlen som var onödigt långt och några scener som hade ingenting med den egentliga handlingen att göra.
Sammanfattande kan jag bara säga att jag tyckte mycket om boken och att det visa hur livet vid den där tiden var för kvinnor. Mycket skedde sedan dess och mycket mer måste ännu ske.

Min värdering: 4/5 knappar

{Swedish} Sigrid (Sagan om Valhalla #4) - Johanne Hildebrandt

För fans av: Vikings (TV serien), The Last Kingdom (TV serien), vikingarna och den nordiska mytologin
Publicerades: 2015 (Månpocket)
Sidor: 451

Innehåll: Sagan om Valhalla är äntligen tillbaka! Sigrids far vill gifta bort henne med Erik, Svitjods kung, för att säkra den fred som slutits mellan götar och svear. Först när Freja, den främsta av Valhallas gudinnor, lovar henne ett barn som ska rädda Norden från kristendomen går hon med på giftermålet. Snart inser hon att Freja kräver mer av henne än hon kan ge. Svend har fostrats av jomsvikingarna, Nordens mest mytomspunna kämpar. Efter en stor seger söker han upp den man som han fruktar och hatar mest, Harald Blåtand, och kräver att bli erkänd som hans son. Om Svend lyckas kan han nå sitt mål, att störta sin far från högsätet och bli Danmarks kung. När Sigrid och Svend möts inleds en episk kärlekshistoria, fylld av ödesdigra val och brutna löften som kommer att förändra hela Norden. Med Sigrid väver Johanne Hildebrandt en magnifik saga byggd på Sigrid Storrådas liv, den drottning som format Nordens historia. Följ med till 900-talets sagotid när sägenomspunna kungar och drottningar härskar, blodiga krig står mellan vikingar och kristna och gudinnorna vandrar bland de dödliga.

Min mening: Jag vet inte så rätt vad jag ska säger om det här. Med Sigrid förväntade jag min en krigare (det ser ju så ut på bilden... med svärdet i händerna), men det var hon inte alls. Egentligen kunde jag inte sympatisera med henne, hon var helt enkelt långtråkigt. Allt hon gjorde, gjorde hon för Freja och hon hade inga egna syftar. De andra karaktärer var inte mycket bättre. Onda människor var bara ond och goda människor gjorde allt bara för gudarnas skull. Dessutom var allt förutbestämt och öde. Den enda som jag tyckte lite om var Emma, men bara i början.
Handlingen gick så långsamt fort att det tog mig en evighet att läsa boken. Spännande var det inte heller. Det fanns så många onödiga scener och boken var full med klichéer. Det var en typisk vikingar saga, inte mer, inga överraskningar. Det känns som jag har redan sett allt det här på "Vikings", fast de vet hur man gör det riktig och har bättre karaktärer.
Först ville jag ge den tre knappar men nu när jag tänker på det, är det bara två knappar värd. Vet inte om jag ska läsa fler böcker i den här serien.

Min värdering: 2/5 knappar